”Serietidningen är det bästa formatet för en zombie-epic” myntade zombielogen Victor e Kerschner 2008 då jag och han njöt med varsitt nummer av tidningen ”The Walking dead” på gotlandsfärjan. Runt våren förra året fick jag nys om att man skulle göra en tv-serie baserad på ”The walking dead” och jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka. Frank Durbont eller Duramont eller vad nu fan han heter är producenten och han där killen som är hemligt kär i Keira Knightley i Love Actually spelar huvudrollen. Mina första frågor som jag ställde till mig själv var: Är det gående zombies eller springande? Är serien i svartvitt eller i färg? Och vem fan ska spela barnet? Några bilder från inspelningen släpptes under sommaren och jag tyckte att det såg lite misstänksamt ut. Men nu, i alla fall, har serien börjat sändas i Sverige och jag såg första avsnittet igår.
Eftersom jag nu bara har sett det första avsnittet så vet jag inte riktigt hur jag ska uttala mig. Det var en medioker start, ganska färglöst. Jag kände inte riktigt av apokalypsstämningen. Det verkade också vara både gående zombiner och springande. Vissa utescener var ganska snygga.
Själva introt tyckte jag var helt godkänt, hade en spöklig känsla över sig men själva titelmelodin var ganska anonym eftersom jag helt har glömt bort hur den gick nu.
Men det är ganska svårt att hitta bra intron nuförtiden. Jag tycker att introduktionerna till ”2 and ½ men” är under all kritik och introt till ”The office”(US) är ursinnigt dåligt. Jag hatar main themet till ”the office ”(US). Jag gillar dock introt till komikern Louis C.K’s show ”Louie”. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar