I hela mitt liv har jag tyckt mig komma ihåg den gången jag fick medvetandet av att jag levde. Eller kanske enklare sagt, mitt första minne av livet. Mitt första minne av att jag levde är följande:
Jag och min syster leker kurragömma och hon springer iväg för att gömma sig. Jag kommer ihåg hur hon springer ifrån mig och hur jag kollar på hennes rygg. Allt detta hände i ett hus på sibyllavägen(eller gatan) i mellbystrand. Och eftersom det här var första gången jag fick mitt medvetande av livet kan man ju tro att jag då inte fattade vad kurragömma var för någonting. Men jag anser att det måste ha varit en baskunskap som satt i min ryggmärg, samma ställe där jag har mina kunskaper om att gå eller att andas. Jag måste ha lekt leken förut innan mitt medvetande. Jag har dock ingen aning om hur gammal jag kan ha varit.
Det momentet när jag lekte med min syster måste ha satt min hjärna i en annan växel, och gett mig min karaktär som jag än har idag.
Man kan nog jämföra detta med att somna. Man kommer aldrig riktigt ihåg när man somnar,och att somna är en process igenom ett gränsland mellan att vara vaken och sova. För mig fanns inte ett riktigt gränsland mellan omedvetandet av livet och av medvetandet av livet. Det bara kom: KABLAAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar