Med mina antropologiska, etnologiska, journalistiska, feministiska, postapokalyptiska , postkolonialistiska kunskaper for jag till Sci fi-mässan som anordnas en gång per år i Stockholm. Varje gång brukar det komma en gäng “kändisar” som man kan få köpa autografer av. Innan jag satte fot på mässan så hade jag tänkt ut i huvudet ungefär hur majoriteten av besökarna skulle se ut. Alla känner till han feta killen som jobbar i en serietidningsbutik i Simpsons , så hade jag det fantiserat i mitt celebrum. Och så såg nästan alla ut, förutom kidsen förstås.
Kändisarna som mässan hade bjudit in satt på en rad. Det var nästan inga människor hos Guy Siner ( allo allo emliga armén och Pirates of caramba-filmerna) så jag gick dit för att hälsa på han
JAL: Hey man, is that uniform comfortable?
Guy kollar på sin nazi-uniform.
Guy: Yes, its very comfortable. I wore it for 10 years, so its practically glued to my body.
JAL: Is it a warm uniform? Do you freeze when you go outside?
Guy:(tycker frågan är lite konstig) umm yeah.
JAL: how much does an autograph cost?
nån kärring: 200 kr.
JAL: sorry man, I can’t spend that kind of money on that stuff. I havent even seen a whole episode of that nazi-show.
GUY: OK
Sen gick jag till nästa gubbe, nämligen Edward Furlong. Ed såg lite uttråkad ut och stank utav sprit. Jag gick fram och räckte ut min hand. Han grabbade tag iden med inte allt för hårt handtag.
Ed: Hey, how are you?
JAL: Hey man , Whats up? Im fine.
Ed: Im good
Sen blir det tyst och Ed kollar ner mot bordet och jag kollar lite grann på honom och bilderna som finns spridda på bordet. Långsamt går jag tillbaka , ungefär så långsamt man ska göra då man råkar träffa på en dödlig orm i saharaöknen.
Sen går jag till John Shepard som har varit med i någon skittråkig Sci fi-serie. Men han ser så tråkig ut att jag struntade i honom.
Freddy Kruegers kö är så lång och jag orkar inte ställa mig där bara för att säga ett ord till honom. Istället går jag till Christina LIndberg som har varit med i “Thriller” och andra sexploitationfilmer. Hon var i väldigt bra shape och den mest sensibla människan på mässan. Vi kom att snacka lite grann om allt mellan hav och himmel.
JAL: Hur var din relation med en av Sveriges koolaste skådisar Heinz Hopf?
CL: Oj, känner du till honom? Är du ett fan?
JAL: såklart som fan att jag är ett fan! Han är med i en av mina favoritfilmer, “Pojken i trädet”. Hur många filmer gjorde ni tillsamans.
CL: Han var med i Thriller och i Exponerad tror jag. Han var en väldigt stilig och snäll människa, vi snackade faktiskt en hel del. Men i filmerna är han hemsk(skratt). Pojken i trädet är också en av mina favoriter.
CL: Ur alla teoretiska perspektiv så ansågs mina filmer som…. sex ansågs som något…….
JAL: smutsigt? Orent?
Cl: Ja, precis. Alla mina filmer blev nästan bannade.
JAL: Jag vet ungefär hur det känns….
Efter vårt sentimentala samtal gick jag där ifrån med en present till mig själv och Stefan.
Annars fanns det baraleksaker och star warsgrejer överallt. Alla spel var jättedyra även fast det var kampanjpris. Det var ett nördparadis, och jag kunde se hur alla män dräglade över allting, man kunde knappt gå utan att trampa i saliv eller andra knasiga kroppsvätskor. Sen gick jag till cinemateketståndet och tog ut två biljetter till Close encounters of the third kind och här slutar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar