Brian Wilson reimagines Gershwin

BRIAN WILSON REIMAGINES GERSHWIN
PRODUCERAD AV BRIAN WILSON
SPÅR: 14
BETYG: 4/5

Brian Wilson drömmer sig in i Gershwins musikvärld, som är en värld fylld med fantasifulla musikstycken. Wilson har själv valt sina personliga favoriter som han har spelat in på nytt i sin egen tolkning. Musikbilden påminner mycket om ”SmiLe” som Brian Wilson gav ut för några år sedan, som innefattar orkesterinstrument och lite andra knasiga instrument. Jämfört med ”Smile” så är denna skiva mer jazzig och Brian försöker sjunga lite mer ”showigt” (alá Frank Sinatra). Hans röst blir bara mer rostig med tiden, antagligen på grund av allt kokain och alla cigaretter han har konsumerat under sitt liv. Men jag tycker han lyckas bra med sin röst för att jag tycker den befinner sig precis på det stadiet där han kan sjunga som ungefär Franky, han skulle aldrig kunna sjunga så här på 60-talet. Albumet börjar med en kort version av ”Rhapsody in blue” med en exotisk Wilson touch som påminner lite grann om ”Our prayer gee”(en acapella) från Smile-skivan. Det som jag tycker är synd med den ”Rhapsody in Blue” är att den är alldeles för kort, inte ens en minut och så kommer den igen på slutet i lika kort tid.
Efter ”Rhapsody in blue/intro” kommer ”The Like in I love you” som har en väldigt stor Wilson touch, denna låt skulle kunna finnas med på en tidig Beach boy-platta och ingen skulle kunna fatta att det var en låt av Gershwin. Spår 3 till 6 är ett medley med låtarna ”Summertime”, ”I love you, Porgy”, ”I Got plenty o´ nuthin´” och ”It ain´t necessarily so”. Den mest intressanta låten i medleyt måste vara ”I Got plenty o´ nuthin´” som låter som någonting från ”Pet sounds”. Efter medleyt blir skivan mer poppig och i slutet kopplas elgitarren in.
På slutet av låten ”I got rythm” kommer ett musikaliskt inslag som påminner om låten ”Farmers daughter” från albumet Surfin U.S.A som jag verkligen tyckte var häftigt eftersom att det passar så jävla bra och att Wilson inte har glömt sina små okända låtar före Pet Sounds-eran.

På första lyssningen av albumet var jag inte så imponerad och tänkte ge den en blank trea, men efter ett par omlyssningar så drogs jag med och började digga albumet. Genom musiken kan två tidlösa genier mötas och känna på varandra utan fysisk kontakt. Hela albumet känns som en enhet då ibland små orkestrerade stycken spelas exakt efter en låt eller innan. Jag nämnde innan att jag tycker han röst är mycket bra anpassad till musiken, men så är också musiken mycket väl producerad och arrangerad med en kärlek som bara går att hitta inom musiken. Om ni gillade ”That lycky old sun” så kommer ni definitivt gilla den här plattan. Gershwinälskare lär i första hand mörka skivan ,men kommer sedan efter ett tag att förstå konceptet.

1. Rhapsody in Blue/Intro
2. The Like In I Love You*
3. Summertime
4. I Love You Porky
5. I Got Plenty of Nothin*
6. It Ain’t Necessary So
7. ‘S Wonderful
8. They Can’t Take That Away From Me*
9. Our Love Is Here To Stay
10. I’ve Got A Crush On You
11. I’ve Got Rhythm
12. Someone To Watch Over Me
13. Nothing But Love*
14. Rhapsody in Blue/Reprise